I think I'm in love.

Kolla in skönheten. Mini Coffer! Shit, den är ju vackrare än den vanliga till och med! Ge-mig-ge-mig-ge-mig-ge-mig.


Åh. Att lite läder kan vara så fint.

Hej bloggen.

Åh, äntligen kan jag logga in på publishme. Har inte gått på flera, flera dagar! Har iofs knappt varit hemma något. Antingen varit ute i solen eller jobbat som en slav.

Skönt att veta att det äntligen går att logga in iallafall. Kan bloggen få komma igång lite igen! Ciao.

Tropical

Usch och fy vad jag jobbar nu! Ja, sitter faktiskt på jobbet just nu med. Alldeles strax slutar jag och då ska jag springa ner till Troppan och sola lite med Fia och Petra. Lovely nu när solen äntligen hittat tillbaka till Sverige. Efter helgen ska det visst bli upp mot 28 grader, helt sinnes!

Ikväll blir det en runda på festivalen som invigs idag. Imorgon bojkottar vi den och grillar hemma och firar Andys semester. På lördag blir det utgång igen, på festivalen då.

Nä, nu ska jag strax byta om och gå ner till stranden. Tjo! Ciao!

Gone kitty, kitty...

"Jag hittar inte katten"...


Vi fick alltså ingen skönhet. Om dom hittar den kan vi få komma och hämta den - igen - men det känns liksom inte som att det är menat så nu. Vi har ju redan en prinsessa!

Here kitty, kitty...

Hade stängning idag, jobbade alltså till sju (halv åtta innan jag räknat kassan och var ute från huset). Blev hämtad - vadå överlycklig? - och vi åkte till Ica och handlade lite. Hem och lagade mat. Det blev tonfisksallad med couscous, supergott!

Nu har jag precis slevat i mig Ben & Jerry's Bohemian Raspberry.. SÅ gott. Men nu är jag mätt så jag kan spricka. Smälter glassen med lite Sex and the City på tv och ska strax gå och lägga mig. Imorgon ska vi hämta en liten skönhet som ska bo hos oss i ett par veckor. Vi får se hur det går så kanske hon får stanna med. Hoppas det, för det är världens sötaste flicka...


Bert.

För ett par dagar sen blev jag överlycklig när jag såg att en Bert-dvd följde med någon av kvällstidningarna. Igår la jag mig i soffan med en påse surt godis och tittade på tre avsnitt. Vilka minnen! Flashbacks så det knakade i huvudet!

Älskade ängel, du-dudu-du-du, Du är sann, du-dudu-du-du, älskade ängel, du-dudu-du-du, Du är en man, du-dudu-du-du... Du är stor och stark och snygg, hos dig så är jag trygg och du är min, du-dudu-du-du, älskade ängel...

Minns ni? I love it! Det som förvånar mig är att Bert är så liten. När jag tittade på Bert när det gick på tv -94 så var ju Bert stor. Ja, dubbelt så stor som mig i allafall. Nu ser jag ju att han bara är en liten pöjk. Men han är lika cool för det!



Helgen

Tycker fortfarande inte att jag har fått en välbehövlig vila. Har knappt haft lugn och ro, därför har jag heller inte uppdaterat på 6 dagar. I helgen fick jag iallafall vara ledig lördag kväll och hela söndagen.

På lördagskvällen åkte vi in till stan och åt på Big Buddha - ganska besvikna gick vi därifrån vidare till PL13 för att dricka en öl och lyssna på skönmusik. Gick in till baren och handlade, stack ut huvudet för att se om det fanns några bord utomhus, men det fanns icke. Precis när jag gått in igen hör jag någon som skriker "Åsaaa!", kikade ut igen och ser ett par bekanta ansikten i form av mina kusiner
Maria och Anna som var på besök i Helsingborg. Det var så sjukt längesen jag träffade dom och vi stod och pratade hur länge som helst - superkul!

Söndagen spenderades på motorcykeln och vi åkte ner till Blentarp, åt svingod mat (halva priset men tio gånger så gott om man jämnför med kvällen innan) och sen körde vi hem igen. Det var jättemysigt förutom några missöden - som att mitt skinnställ fortfarande är ganska tajt och obekvämt att sitta i så länge, jag fick kramp i höften, min hjälm släpper in ganska mycket ljud (det tjöt i öronen hela kvällen sen) och att jag när vi kom fram till Blentarp var så kissnödig att jag till slut trodde det skulle börja rinna ur näsan på mig. När vi kom hem satte jag mig och tittade på Fool's Gold med Kate Hudson och Matthew McConaughey. Den var riktigt bra och mysig, förutom en del mindre bra skådespeleri.

Imorgon ska jag upp och jobba innan tuppen. Börjar kl. 7 vilket innebär att jag måste gå upp strax innan 6 för att hinna med tåg och grejer. Därför är det hög tid att sova nu. Ciao!

Helveteshelgen.

The weekend of hell är över. Eller ja, den var ju över redan igår, för då kände jag mig hyfsat normal igen. Men igår var det även bara tillbaka till att jobba igen, därför har jag inte hunnit uppdatera något.

Torsdagen gick bra, även om jag var trött på natten när vi åkte hem. På fredagsmorgonen tyckte jag mest synd om min kära kompanjon som var tvungen att gå upp kl 7 för att åka till sitt vanliga jobb..

Fredagsnatten hade vi såklart mer att göra men allt gick bra förutom när vi fick strömavbrott och inte kunde slå in något i kassorna, precis när det kom en ström av folk som ville ha bärs. Vi fick helt enkelt köra "streck-systemet": ÖL III, CIDER II osv, osv. Det var ett bråk med polisanmälning på fredagen också, annars var faktiskt hela festivalen ovanligt lugn.

Lördagsmorgonen var ett rent helvete. Vi somnade typ vid fyra och jag skulle upp halv nio för att åka till jobbet. Jobbade till tre, sen handlade jag på Maxi (fråga mig inte varifrån jag fick kraften till att göra det, men det behövdes kan jag försäkra) och sen åkte jag hem och deckade i sängen i en timme. Vaknade, åt korv med bröd också tillbaka till Boet. Lördagsnatten var jävlig, vi var tvungna att vara dubbelt så många (alltså 4 stycken) i vår lilla ölvagn och ändå hann vi inte med alla som stod och köade för att handla! Det var helt sjukt många som stod och skrek och blev irriterade över att "det faktiskt var deras tur". Suck. Vi gjorde så gott vi kunde iallafall och diskuterade även fenomenet senare - det är ju faktiskt så att man automatiskt hjälper den som är framåt och typ står och viftar med handen/pengar. Inte en som redan har köat i 15 minuter och som tröttnat och bara står och hänger. Så det blev ganska ofta att man råkade ta en kund som precis kommit dit, även om den bredvid redan köat jättelänge eftersom den som nyss kom dit är framåt och hojtar och har sig. Anyway, det gick bra och vi fick en del dricks. Hade ju blivit bättre om vi sluppit vara fyra stycken sista kvällen, men jag skrapade iaf ihop över 300 spänn - bra extrapengar.

Vi kom hem halv 6 på söndagsmorgonen och sov till sen eftermiddag. Söndagen var därmed förstörd och vi tog det väldigt lugnt. Sen var det, som sagt, bara att gå upp och börja jobba igen som vanligt igår morse. Började morgonen med att köra till Knutpunkten och lämna en sambo som satte sig på ett tåg till Kastrup, vidare på ett flyg till Bologna, Italien. Ja, jag var också avundsjuk först, men sen insåg jag att han ska sitta på föreläsningar och plugga hela dagarna i en lokal utan AC i 35-40 graders värme. Inte så avundsjuk mer.

Nu ska jag titta ett avsnitt SATC sen sova, har öppning i butiken imorgon. Ciao!


Festivalredo.

Sitter här och försöker andas, ta det lugnt och slappna av. För denna lugna, utvilade känslan kommer jag inte ha igen förrän på söndag. Fast då kommer känslan inte ens vara utvilad, mest utpumpad.

Imorgon, torsdag, jobbar jag först fram till 19.15. Klockan 19.30 ska jag inbefinna mig i Västra Vagnen på Ekebos festivalområde. Det blir omöjligt, därför kommer jag komma sent dit och vara ännu mer stressad än jag redan behöver vara. Det blir ett arbetspass på ca 14 timmar.

På fredag jobbar jag till 17.30, och ska inte börja serva öl till redan överförfriskade gubbar och gummor förrän 20.30 - ah, lite lugn och ro, kanske till och med får tid över till att äta kvällsmat? Arbetspasset på fredag blir ca 12 timmar, men med en ganska lång paus som sagt. Helt okej.

På lördag morgon börjar jag jobba 9.30 (dödslängtan när väckarklockan ringer?) och jobbar till 15.15. Får faktiskt tid till att åka hem och sova en sväng innan det är dags att bege sig. Börjar 20.30 även denna kväll - den värsta av dem alla. Joddla med Siv och folks är bakis x 2 och nydruckna och fräscha på det. Bråk? Ja. Fylla? Ja. Rivning av diverse stol, bordar, scener och dylikt? Ja. Tomma ölflaskor i huvudet på oskyldiga (några stycken, iallafall) människor? Räkna med det. Arbetspasset på lördagen = ca 13 timmar.

Allt som allt ska jag alltså jobba lite drygt 39 timmar inom loppet av tre dagar. Men det är när lönen kommer som det är värt alltihop. Nu ska jag smaka på kudden i några timmar. What a feeling...

Aliens på besök i Helsingborg i en minut.

Häromdagen gick jag en runda på stan innan jag skulle börja jobba. Jag svängde in mot Kullagatan och gick ganska sakta, hade ju inte bråttom. Gick och tittade i H&M:s skyltfönster, gick vidare mot Gina Tricot och tittade i skyltfönstret två sekunder innan jag fick känslan av att något var väldigt konstigt, udda, ovanligt.

I reflektionen av skyltfönstret såg jag människorna på gågatan bakom mig. Jag vände mig om och började titta närmre på folk, som vanligtvis på Kullagatan går i rask takt med målet att ta sig in på MQ, H&M, Gina Tricot, Trampolin, Åhléns, you name it. Men nu så stod dom helt stilla. Någon hade fastnat i ställningen "jag ska ta en klunk av min läsk". En annan stod helt stilla med öppen mun och "jag ska bara rätta till min scarf". En tjej stod uppe på en grön papperskorg och lutade sig ner mot sin kompis, som i sin tur höll upp en godispåse till tjejen på den gröna tunnan, naturligtvis helt blixtstilla. Också vidare också vidare...

Fatta att jag kände mig som att hela världen hade stannat utom jag? Kändes som typ dolda kameran, eller ännu värre, som om aliens eller nåt hade landat i Helsingborg och förstenat alla, men missat mig. Nu skulle dom ta över hela staden och jag var den som skulle rädda den?

Allt detta hann jag se och tänka inom loppet av typ fem sekunder, samtidigt som jag sakta gick in mot Gina Tricot. Turligt nog har denna butiken väldigt stora fönster, så jag kunde fortsätta glo ut mot gatan även inifrån butiken. När en man med en
gigantiskt kamera kommer runt hörnet och börjar fota människorna i de olika ställningarna förstår jag att det varken är dolda kameran eller aliens, jag har bara hamnat mitt i ett photoshoot. Sen ser jag alla andra människor, som inte står i konstiga ställningar helt blixtstilla. Dom står blixtstilla av en annan anledning - dom är lika chockade som mig.

Jag var inne på Gina Tricot i max fem minuter. När jag kom ut var alla 'modeller' borta och folk gick som vanligt, i rask takt, med målet inriktat mot någon av butikerna.