Ensamvarg

Två månader sedan sist, jag ber om ursäkt, men har helt enkelt inte hittat rätt tidpunkt att sätta mig ner och skriva. Idag är det söndag, och det märks att det är söndag. Vädret skriker SÖNDAG. Regn. Åska. Grått. Blött. Blä.. Sitter just nu helt ensam i vad som numera är MIN lägenhet. Ingen annans. Mamma och pappa åkte för en månad sen till Perpignan, och har fixat, meckat, trixat, städat, gjort i ordning och pyntat i den lilla lokalen på två våningar som ska bli deras alldeles egna lilla söta underbara restaurang. Jag är överlycklig för deras skull, men det är ganska jobbigt vid just såna här regniga tillfällen då man är alldeles ensam, då saknar man allt mamma och pappa. Känner mig så nördig och svag som blir ledsen bara för jag är ensam, det är ju så inte så jävla farligt egentligen. Men å andra sidan känns det bara som om jag har typ en enda människa som är nära mig och som jag kan få träffa fort fort fort när det är jobbigt. Och han är ändå nästan 2 mil ifrån mig.

Sen är ju inte åska min starka sida heller, har egentligen aldrig kommit över min barndoms-rädsla för den. Så just nu vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Gick ner till videoaffären för att köpa/hyra en film, men där var inget kul alls. Ska nog flytta över alla mina kläder från min garderob in till mammas o pappas rum, eller mitt nya rum! Har bestämt mig för att bosätta mig där, varför inte utnyttja en megastor säng när man har en stående hemma liksom? Men allra först ska jag nog titta på filmen jag längtat efter - The Devil wears Prada. Fan vad jag älskade boken kunde inte vänta tills den har biopremiär 27 oktober, var tvungen att tanka hem den!

Har du tråkigt och vill göra mig sällskap, be my guest, det är bara att ringa.

Ciao!