ausa

Beowulf. Jag vet inte vad jag ska tycka eller säga. Jag hade absolut inga förväntningar whatsoever vilket jag ändå brukar ha när jag ska se en film. Min första tanke var att musiken var jäkligt mäktig och man kände verkligen den råa "stämningen" i filmen tack vare musiken. Den utspelar sig i Danmark 500 e.Kr (tror jag) och den första scenen vi får se utspelar sig i en stor hall, där kungen sitter på sin tron askalas-packad och festar med sina soldater och sin drottning (en kvinna som är typ hälften så gammal som honom). Kameran börjar zooma ut, ut, ut, och fortsätter ut från hallen (slottet/borgen, vad det nu är), ut från berget den står på, över snötäckta kullar och dalar medan man hör den dova musiken av trummor och soldaterna som hyllar sin kung med sång. Musiken hörs allt tystare, när kameran till slut zoomat färdigt - och hamnar inne i en grotta långt ifrån borgen. Där får vi träffa monstret Grendel. Hans trumhinnor är vända ut och in (ja, inte bara trumhinnorna utan hela han är vänd ut och in. Väldigt slemmig typ), så han hör såklart musiken och sången svinhögt. Han lider såklart av detta, så han springer bort till borgen och spränger upp dörren och slaktar kungens soldater. Alla utom några stycken, kungen själv och drottningen.

Sen kommer en "hjälte", Beowulf, och ska döda monstret med sina bara händer eftersom monstret varken har svärd eller sköld. Ja, då menar jag verkligen med sina bara händer - han klär av sig helt spritt språngande och lägger sig ner och väntar på monstret.

Vad som händer behöver jag ju inte berätta för folk som vill se filmen.. Tips: ta med öronproppar. För det där monstret skriker så det gör ont i trumhinnorna. Jag blev väldigt överraskad när jag insåg att hela filmen var tecknad. Jag trodde bara att vissa effekter skulle vara tecknade, medans människorna skulle vara "riktiga". Men nej, allt är animerat! Och just det, Angelina Jolie (som för övrigt var den enda skådisen som var sig lik även animerad) springer runt naken, täckt i guldfärg och är en demon eller häxa eller vad hon nu är.

Allt som allt var det en helt ok film, men jag tror bara jag tyckte det just för att jag inte hade några förväntningar. Väldigt snyggt gjord, bra musik, spännande och överraskande. Det tog många vändningar i filmen som man inte kunde förutspå! Samtidigt med en lite kall humoristisk klang till det. Men är man inte into äventyr, fantasy, sagofilmer och liknande så kan man skippa denna.

Satte igång datorn, gick ut på internet, det första jag ser är Britney Spears tafatta comeback i Las Vegas inatt. KOLLA på henne, vad tusan håller hon på med!? Hon har visst tappat både förmågan att sjunga (gör en riktigt dålig singback), att klä på sig kläder (what's up with the underwear?), och att gå/dansa i högklackade skor (trippar rundor på scenen som en annan 12-åring som går i klackar för första gången. Ta av dig skorna eller sätt på dig dansvänliga gympapjukks istället!), ja för den delen dansa överhuvudtaget! Herregud.. Jag tycker riktigt, riktigt synd om tjejen. Jag tyckte bra om henne och hennes musik när jag var yngre, jag och mina kompisar brukade dansa och sjunga till hennes låtar och spela in med videokameran. Det var tider det. Vissa kan helt enkelt inte förstå när deras karriär är över, utan måste gå och göra en sugig comeback så att ens goda minnen av artisten blir som bortblåsta (Backstreet Boys är ett annat bra exempel). Nu kommer jag aldrig mer se Brittan som tjejen vars låtar jag tyckte var bra och roliga att dansa till i yngre ålder, utan som white-trash bruden som med sin dåliga comeback 2007 helt plötsligt blev den sämsta artisten i historien.