Aliens på besök i Helsingborg i en minut.
Häromdagen gick jag en runda på stan innan jag skulle börja jobba. Jag svängde in mot Kullagatan och gick ganska sakta, hade ju inte bråttom. Gick och tittade i H&M:s skyltfönster, gick vidare mot Gina Tricot och tittade i skyltfönstret två sekunder innan jag fick känslan av att något var väldigt konstigt, udda, ovanligt.
I reflektionen av skyltfönstret såg jag människorna på gågatan bakom mig. Jag vände mig om och började titta närmre på folk, som vanligtvis på Kullagatan går i rask takt med målet att ta sig in på MQ, H&M, Gina Tricot, Trampolin, Åhléns, you name it. Men nu så stod dom helt stilla. Någon hade fastnat i ställningen "jag ska ta en klunk av min läsk". En annan stod helt stilla med öppen mun och "jag ska bara rätta till min scarf". En tjej stod uppe på en grön papperskorg och lutade sig ner mot sin kompis, som i sin tur höll upp en godispåse till tjejen på den gröna tunnan, naturligtvis helt blixtstilla. Också vidare också vidare...
Fatta att jag kände mig som att hela världen hade stannat utom jag? Kändes som typ dolda kameran, eller ännu värre, som om aliens eller nåt hade landat i Helsingborg och förstenat alla, men missat mig. Nu skulle dom ta över hela staden och jag var den som skulle rädda den?
Allt detta hann jag se och tänka inom loppet av typ fem sekunder, samtidigt som jag sakta gick in mot Gina Tricot. Turligt nog har denna butiken väldigt stora fönster, så jag kunde fortsätta glo ut mot gatan även inifrån butiken. När en man med en gigantiskt kamera kommer runt hörnet och börjar fota människorna i de olika ställningarna förstår jag att det varken är dolda kameran eller aliens, jag har bara hamnat mitt i ett photoshoot. Sen ser jag alla andra människor, som inte står i konstiga ställningar helt blixtstilla. Dom står blixtstilla av en annan anledning - dom är lika chockade som mig.
Jag var inne på Gina Tricot i max fem minuter. När jag kom ut var alla 'modeller' borta och folk gick som vanligt, i rask takt, med målet inriktat mot någon av butikerna.
I reflektionen av skyltfönstret såg jag människorna på gågatan bakom mig. Jag vände mig om och började titta närmre på folk, som vanligtvis på Kullagatan går i rask takt med målet att ta sig in på MQ, H&M, Gina Tricot, Trampolin, Åhléns, you name it. Men nu så stod dom helt stilla. Någon hade fastnat i ställningen "jag ska ta en klunk av min läsk". En annan stod helt stilla med öppen mun och "jag ska bara rätta till min scarf". En tjej stod uppe på en grön papperskorg och lutade sig ner mot sin kompis, som i sin tur höll upp en godispåse till tjejen på den gröna tunnan, naturligtvis helt blixtstilla. Också vidare också vidare...
Fatta att jag kände mig som att hela världen hade stannat utom jag? Kändes som typ dolda kameran, eller ännu värre, som om aliens eller nåt hade landat i Helsingborg och förstenat alla, men missat mig. Nu skulle dom ta över hela staden och jag var den som skulle rädda den?
Allt detta hann jag se och tänka inom loppet av typ fem sekunder, samtidigt som jag sakta gick in mot Gina Tricot. Turligt nog har denna butiken väldigt stora fönster, så jag kunde fortsätta glo ut mot gatan även inifrån butiken. När en man med en gigantiskt kamera kommer runt hörnet och börjar fota människorna i de olika ställningarna förstår jag att det varken är dolda kameran eller aliens, jag har bara hamnat mitt i ett photoshoot. Sen ser jag alla andra människor, som inte står i konstiga ställningar helt blixtstilla. Dom står blixtstilla av en annan anledning - dom är lika chockade som mig.
Jag var inne på Gina Tricot i max fem minuter. När jag kom ut var alla 'modeller' borta och folk gick som vanligt, i rask takt, med målet inriktat mot någon av butikerna.
Kommentarer
Trackback